27.6.2021

Kuusipäisen ryhmämme seikkailu Märketille käynnistyi tänään aurinkoisissa merkeissä, Eckerössä vietetyn juhannuslauantain jälkeen. Pieneen, mutta sisukkaaseen joukkoomme kuuluvat konkarit Outi-Sofia ja Helena, ensikertalaiset Marjo ja Vilma (kirjoittaja) sekä maailmaa kolunneet radioamatöörit Henri (OJ0JR) ja Pertti (OG2M/OJ0MR).

Aamulla Käringsundissa tunnelma oli jo iloisen odottava, matkatavaroita ja ruokia kapteenimme Fredrikin laivaan lastatessa. Sataman sympaattiset vanhat venevajat olivat kuin suoraan satukirjan sivuilta ja sopivatkin hyvin tunteeseen siitä, että nyt oltiin jättämässä muu maailma taakse.

Vilma


Rauhallinen matka Märketille sujui pääasiassa meritunnelmiin uppoutuneina, meidän ensikertalaisten kiikaroidessa hylkeitä erityisellä innolla. Itse rantautuminen suoritettiin lopulta kumiveneellä ja ainakin itse koin kastumisen sijaan suurimmaksi alkuhaasteeksi saaren lintuasukkaiden tervetulotoivotukset. Riitaiset naapurit unohtuivat kuitenkin nopeasti edellisen ryhmän jättämää herkullista omena-kaurahyvettä auringonpaisteessa kahvin kera maistellessa. Nyt sitä sitten oltiin majakalla kuin majakanvartijat konsanaan.

Päivän ensimmäiset vieraat ilmestyivät viiden jälkeen ja poikkesivat itäisen sataman kautta pikaiselle lenkille erittäin ystävällisen koirakaverinsa kanssa. Vieraamme kertoivat seilanneensa kalojen perässä aina Grisslehamnista saakka.

Sex av oss började våra äventyr till fyr Märket efter Midsommar Lördag i Eckerö. Solen sken warmt och det blåste inte. Våra gruppen formar av två veteraner Outi-Sofia och Helena, nykomlings Marjo och Vilma (skrivare) och två radio amateurs Henri (OJ0JR) och Pertti (OG2M/OJ0MR).

Det var en lycklig och spännande atmosfär, när vi lastade vårt bagage och mat för den hela veckan till vår kapten Fredriks båt. Hamnens sympatiska gamla båtstugor var som direkt från sidorna i sagoboken och passade bra med känslan av att resten av världen nu var kvar.

Marjo


Den båtresan var lugn och de nykomliga beundrade sälar. Landningen genomfördes så småningom i en uppblåsbar båt och åtminstone istället för att bli våt själv, den största initiala utmaningen för öns fågelbefolkning. De omstridda grannarna glömde dock snabbt bort den läckra äppelhavsdygden som den tidigare gruppen lämnade medan de smakade kaffe i solskenet. Nu var det då vid fyren som fyrvaktarna som sådana.
Dagens första och enda gäster dök upp efter fem och satte iväg genom östra hamnen för en snabb körning med sin mycket vänliga hundkompis. Våra gäster hade seglat efter fisken hela vägen från Grisslehamn. För att kulminera under den första kvällen kunde vi värma upp bastubänkarna och bevittna en ensam säl på de östra klipporna.

Outi-Sofia, Henri


The six of us started off our adventure to Märket lighthouse today with sun shining and well rested after spending the Midsummer day in Eckerö. Our small but feisty group consists of troupers Outi-Sofia and Helena, first-timers Marjo and Vilma (writer) and two radio amateurs Henri (OJ0JR) and Pertti (OG2M/OJ0MR).

The morning atmosphere in Käringsund harbour was happy and full of excitement, as we packed our luggage and foods in the ship, steered by our captain, Fredrik. The picturesque boat warehouses created a fairy tail setting for departing, further strengthening the feeling of leaving behind the rest of the world.



Our sailing trip went smoothly with all of us enjoying the sea views, while the first-timers, Marjo and me, were particularly excited to try and spot any seals with our pair of binoculars. Closing to the lighthouse, we took the inflatable dinghy and while I expected to get splashed, I found out that the bigger challenge awaited at the shore, in the form our not so excited bird neighbors. However, tasting the delicious oat-apple surprise left by the previous group and enjoying some coffee, all worries were soon wiped away and forgotten. Here we are, like the guardians of the lighthouse.

The first and only guests of the day stopped by after five for a quick walk with their friendly dog. The guests were out fishing and had followed the fish to Märket all the way from Grisslehamn.

The first evening ended with warming up the sauna and witnessing a lone seal come sunbath to the eastern rocks.

 

28.6.2021

 



Seesteisen rauhallinen aamu enteili kaunista päivää ja sitä myös oli luvassa. Aamuntokkurainen ryhmämme oli hyvällä tuulella heti aamiaispöydästä ja selviydyttyämme aamutoimista, alkoivat työt. Toimittajan virassa, tarkoitti se omalta kannaltani tutkimusretkeä saaren eläinten maailmaan, kamera tiukasti toisessa kädessä, kiikarit toisessa. Jo helikopterikentän vierestä osui silmiini jättipotti - Saapumisestamme asti tiukasti kivenraossa kyykkineen haahkamme odotus oli päättynyt ja pesään kuoriutunut kolme harmaan hellyttävää untuvikkoa. Iltapäivällä vastakuoriutuneine poikasineen pois räpylöivän haahkan seikkailua mereen seurattiinkin myöhemmin lounaspöydässä jännityksellä, koko ryhmän voimin. Mutta takaisin aamuun. Majakalle takaisin kiivettyäni sain innokkaan ilmoituksen edellispäivän hylkeen paluusta luodon kärkeen ja lähdin tutkimaan ilmestystä lähempää. Itäsatamasta kiikaroiden saattoi vieraamme erottaakin heiluttelemassa eviään ihastuneen katselijan iloksi. Uhkarohkeana päätin koettaa onneani lähempää ja yllätyksekseni sainkin lähikontaktin toiseen, lähempänä piilotelleeseen hylkeeseen. Maahan heittäydyttäni ryömin sopivalle katselupaikalle, josta sitten ihmettelimme toisiamme, hylje ja minä. Ilmeisen itsevarma hylje ei pannut kuvauksia pahakseen ja suorastaan poseerasi kameralle. Maaginen kohtaaminen.



Varsin vaatimattomina merenkävijöinä pääsimme me ensikertalaiset, Marjo ja Vilma (minä), Henrin venekouluun hyljeluodolle. Tiirojen huutojen jäädessä kauas taakse, ajoimme jännittyneinä tapaamaan hylkeitä, mutta saimme todeta toimiston tyhjentyneen lounastauoksi. Tyhjä luoto ammotti karuna merimetsoja lukuunottamatta ja kaarsimme takaisin majakkaa kohti. Kuskin vaihto epäilytti ehkä itsekutakin, mutta sujui yllättävän hienosti ja pääsin esittelemään ajotaitojani, siksak-kuviota seuraillen. Opettajamme Henrin ystävällisen ja asiantuntevan opastuksen myötä, suoristui jopa allekirjoittaneen moottorikontrolli, Marjon loistaessa meistä kahdesta selvästi luonnonlahjakkuutena.

Jos päivän tapahtumien olikin jo luullut päättyneen, ei näin suinkaan ollut. Kuin vaivihkaa, oli horisontista lipunut yhtäkkiä saaren tuntumaan vene, jota lähdin johdattelemaan itäiseen satamaan, muun ryhmän ahertaessa päivän askareissaan. Huumorintajuinen kaksikko Öregrundista lähti mukaani tutustumaan luotoon, vastaillessani heidän kysymyksiinsä Märketistä parhaani mukaan. Radioamatööri- sekä talkookonkari Henrin liityttyä seuraamme, saimmekin kuulla parhaat tarinat saaresta ja sen historiasta, itsekin vielä näin oppilaana ihmetellen. Kierros majakalla sujui iloisissa merkeissä ja päättyi kahvihetken rupatteluun. Niklakseksi ja Andresiksi esittäytyneet vieraamme suostuivat ilokseni lähtijäisiksi myös poseeraamaan kameralle majakan edessä. Tänään kamera saikin laulaa päivän mittaan tavallista hartaammin koko ryhmän kauhuksi ja teidän lukijoiden iloksi.

Andres, Niklas


Kuuman päivän mittaan päätimme me, Marjo ja Vilma (minä), pulahtaa uimaan saaren vihreään laguuniin, lintuvahdin roolissa seuraamme liittyneen Pertin taltioidessa tapahtumia. Laguunista mainittakoon sen verran, ettei pehmeän levän peittämää kirkasta uima-allastamme ole maauimaloiden voittamista.

Henri, Pertti


En lugn lugn morgon förskådde en vacker dag och det lovades också. Vår grupp på morgonen var på gott humör direkt från frukostbordet och efter att ha överlevt morgonaktiviteterna började arbetet. På ett journalistkontor innebar det ur min synvinkel en expedition till öns djurvärld, en kamera i ena handen, kikare i den andra. Redan bredvid helikopterplattan slog en jackpott i mina ögon - från vår ankomst hade väntetiden på vår ål som hukade tätt i en spricka i berget slutat och tre grå tillgivna kycklingar hade kläckts in i boet. På eftermiddagen, med de nykläckta kycklingarna, följde äventyret med en fladdrande ål till sjöss senare vid lunchbordet med spänning av hela gruppen. Men tillbaka på morgonen. Efter att ha klättrat tillbaka till fyren fick jag ett ivrigt tillkännagivande om att föregående dags försegling återvände till holmens spets och gick ut för att undersöka uppenbarelsen närmare. Kikare från East Harbor kan få våra gäster att sticka ut och vifta med fenorna till en tittares glädje. Modigt bestämde jag mig för att försöka lyckan närmare och till min förvåning fick jag nära kontakt med en annan tätning, som var dold närmare. Efter att ha kastat mig till marken kröp jag till en lämplig betraktningsplats, från vilken vi sedan förundrade oss över varandra, tätningen och mig. Den tydligen säkra förseglingen brydde sig inte om skotten och poserade direkt för kameran. Ett magiskt möte.

Som ganska blygsamma sjömän kom vi första gången, Marjo och Vilma (jag), till Henri båtskola i sälhytten. Med tårarna som skrek långt bakom, körde vi upphetsade för att möta sälarna, men vi hittade kontoret tömt till lunch. En tom holme gäspade karg utom skarv och vi vände oss tillbaka mot fyren. Förarbytet kan ha misstänkt sig själv, men det gick förvånansvärt bra och jag kunde visa upp mina körförmåga enligt sicksackmönstret. Med den vänliga och kunniga vägledningen från vår lärare Henri rätade sig även undertecknarens motorstyrning ut, med Marjo som skiner ut ur oss två som en naturlig talang.

Om dagens händelser redan hade ansetts vara över var detta inte alls fallet. Som om hemligt hade en båt plötsligt flugit från horisonten nära ön, som jag satte mig för att leda till den östra hamnen, resten av gruppen arbetade i sina dagliga sysslor. Den humoristiska duon från Öregrund följde med mig för att utforska krediten och besvara deras frågor om Märket efter bästa förmåga. När Henri, en amatörradio och talkiehockey, anslöt sig till oss, fick vi höra de bästa berättelserna om ön och dess historia, undrar fortfarande som student. Rundturen i fyren gick i glada tecken och avslutades med en prat kaffe. Mina gäster, som presenterade sig som Niklas och Andres, gick också med på att posera för kameran framför fyren. Idag fick kameran sjunga mer entusiastiskt hela dagen till hela gruppens fas och till dina läsares glädje.

Under den varma dagen beslutade vi, Marjo och Vilma (jag) att ta ett dopp i den gröna lagunen på ön, i rollen som en fågelskådare följer vi händelserna som gick med i Pertti. När det gäller lagunen ska vår ljusa pool, täckt med mjuka alger, inte slå inlandspoolerna.

Waking up in the tranquility of the dawning sun, you could feel the promise of a beautiful day in the air. As our well slept but groggy group made it to the morning table, there was no stopping the usual jokes and following laughter, giving us the energy to get to work. As our group's reporter, or more endearingly, a paparazzi, this meant that it was time for me to grab my camera and the binoculars and head off to explore the islet animal world. Hitting the jackpot no further than right next to the helicopter landing site, I was excited to discover our eider-mom's wait to have ended - Three fluffy little chicks had appeared by its side. Following the wayward bird single mom's way to to the sea with her chicks, also proved to be of major interest to the whole group later on during the lunch. But back to the morning. Returning to the lighthouse, I was immediately rushed to head back with one of our group member's having spotted yesterday's seal visitor back on it's earlier spot. Making my way to the eastern harbour and spying our friend flop his tail around through the binoculars, I decided to try and get closer. To my suprise, my intentions were cut halfway when I had to quite literally throw myself on the ground upon spotting another seal, only 20 meters or so from where I was. Inching closer while laying down, I made it to a good spot and we watched each other, the seal and me. Obviously confident, my newfound friend was also happy to pose for the camera. A magical meeting.

With our fairly modest sailoring skills, Marjo and me, the lighthouse first-timers, were send to Henri's sailing school. Leaving the angry tern parents' screams far behind, we made our way towards the seal rocks close by, but found it empty, concluding the seals had emptied the office for the lunchbreak. Returning, we switched places and began the teaching. Despite my questionable motor control resulting in a zikzak shape path for the most part, our patient and knowledgeable teacher Henri was able to straighten my path control with his efforts. Marjo on the other hand, was clearly the naturally talented sailor of us two.

Marjo, Henri


If the events of the day had already been thought to be over, this was by no means the case. Like out of thin air, a boat had suddenly appeared right by the islet and so I set out to lead them to the eastern harbor. The outgoing duo from Öregrund, me and Henri explored the lighthouse together, enjoying the best of Henri's stories and experiences about the lighthouse and its history. The tour concluded with some more friendly chatting and a cup of coffee for each. To my delight, our guests, who introduced themselves as Niklas and Andres, also agreed to pose for the camera in front of the lighthouse.

Truly, my camera was really getting to flash throughout the day today, to the horror of the whole group and to the delight of you, the readers.

 

29.6.2021

Aikaistetun aamupalan jäljiltä käyntiin napsahtanut päivä alkoi suoraan nakkihommilla ja löysinkin itseni nopeasti tiskipöydän takaa, kolmen tiskisangollisen  kera. Lautasten puunaus ei täällä Märketillä olekaan hullumpaa hommaa, vaikka paahteessa saakin todella varoa palamista (Kirjoittajan oppeja kantapään kautta).

Salomon, Ahti, Jenni


Tiskiharjaterapian lumoissa, eksyy mieli milloin tähystelemään sinisenä kaukaisuuteen jatkuvaa horisonttia, milloin muita mietteitä. Tällä kertaa horisontin tuijottelusta oli myös ilonsa. Majakkaa tasaisesti lähestyvä purjevene tiesi nakitetulle opastustöitä ja sainkin jättää kumihanskani tiskipöydälle odottamaan seuraavaa käyttäjää. Purjeveneen ankkuroiduttua poijulle, laskettiin kyydistä pieni punainen kumivene, joka selvisi harvinaisen vaivattomasti tiiraparvien piirittämän eteläsataman halki aina kallioille asti. Kyydistä noussut helsinkiläisperhe esittäytyi myöhemmin vieraskirjassa nimillä Jenni, Salomon ja Ahti. Aurinkoinen päivä ja hyvä merisää saivat myös muita liikkeelle. Perhettä seurasi myöhemmin pariskunta Turusta, Johanna ja Veli-Pekka ja illemalla kuljetuskapteenimme Fredrikin paatissa majakalle seilanneet kuusi muuta turistia, Jenni ja Hannu Tammisaaresta, Juha ja Minna Espoosta, Sirkka Turusta sekä Touko ja Perttu-koira Taivassalosta. Majakan kahvinkeitin sai siis höyrytä ja monenlaisia tarinoita ja kokemuksia vaihdeltiin taas innokkaina, puolin ja toisin.

Johanna, Veli-Pekka


Efter en dag med tidig frukost började dagen direkt med 'nakki' (finska armén slang för en lätt men inte så rolig uppgift som delegeras till botten av livsmedelskedjan) och jag befann mig snabbt bakom ett handfat med tre hinkar smutsiga diskar. Träbearbetningen av tallrikarna är inte en galenare sak här på Märket, även om du verkligen kan se upp för bränning i skålen (skrivarens läror genom hälen). I förtrollningen av diskborsteterapi försvinner sinnet ibland för att stirra på den blå horisonten i fjärran, andra gånger tankar. Den här gången var det också glädje att stirra i horisonten. En segelbåt som närmade sig fyren kände stadigt det guidade arbetet åt mig och jag fick lämna mina gummihandskar på diskbänken för att vänta på nästa användare. Efter att segelbåten ankats till bojen sänktes en liten röd uppblåsbar båt från resan, som överlevde södra hamnen, omgiven av svärmar av tärnor, hela vägen till klipporna. Helsingforsfamiljen som stod upp från åkturen presenterade sig senare i gästboken som Jenni, Salomon och Ahti. Den soliga dagen och det goda havsvädret fick också andra att flytta. Familjen följdes senare av ett par från Åbo, Johanna och Veli-Pekka, och sex andra turister,Jenni och Hannu från Ekenäs, Juha och Minna från Esbo, Sirkka från Åbo och Touko och hans hund Perttu från Tövsala, som seglade till fyren i båten till vår transportkapten Fredrik. Så fyrens kaffebryggare fick ånga och ett brett utbud av berättelser och upplevelser varierades ivrigt igen, på båda sidor.

Jenni, Hannu, Minna, Juha, Perttu-koira, Fredrik, Sirkka, Touko


After starting off the day with an earlier breakfast, I soon found myself tasked with a so called 'nakki' (army slang for an easy but not so fun task that is delegated to the bottom of the food chain), with three buckets of dirty dishes sitting beside me. Luckily, scrubbing the plates isn't half that bad when you do it at Märket. Staring off in the faraway blue horizon and thinking deep is a good way to keep your mind off the present. Staring at the horizon proved to be a good idea in other ways too, as I spotted the slowly approaching sailing boat that meant it was time to abandon the dishes for the next in line and move on to guiding tasks. Having anchored down, the family of three moved to a small red dinghy, that they rowed to the shore. The family from Helsinki later introduced themselves as Jenni, Salomon and Ahti, in the guestbook. The sunny day and good sailing weather were also sure to bring more guests and we also received a couple from Turku, Johanna and Veli-Pekka, and a group of six, Jenni and Hannu from Tammisaari Juha and Minna from Espoo, Sirkka from Turku and Touko and Perttu the dog from Taivassalo, brought over by our captain, Fredrik. The lighthouse coffee maker was steaming all day as we exchanged stories and experiences with our guests.



 

30.6.2021

Illalla voimistunutta tuulta seurannut ripottelu kasvoi vähitellen piiskaavaksi sateeksi, jonka rummutuksen tahtiin yläkerran tornikammarissa saatiin uinahtaa kuin Muumipappa majakallaan. Yöllä herätessäni hipsuttelinkin sitten takki tiukasti pyjaman päällä sillalle ihmettelemään luonnon raivoamista ja suden lailla ulvovan tuulen kiduttamia tuulipropelleja.

Marjo, Vilma, Outi-Sofia


Aamun tullen korkeat mainingit löivät yhä luodon kallioille, mutta iloksemme harmaiden pilvien takaa ui esiin aurinko, seuraamaan päivän touhujamme. Urakoimmekin majakan varastossa kolmistaan Marjon, Outi-Sofian ja Vilman (kirjoittaja) voimin, nostattaen sellaiset laasti- ja pölypilvet, sekä kasat, että siivous todella tuli selvästi kipeään tarpeeseen. Huhkimisista selvittyämme, nautimmekin asiaankuuluvasta kahvitauosta sinisestä taivaasta nauttien. Myöskään työntekijöille tikun päässä heilutellun porkkanan, eli Outi-Sofian ylistetyn persikka-banaani piirakan, vaikutusta työtehossa ei sovi aliarvioida. Ruokailuista puheenollen, sain luodon ainoana lihattomana valmistaa tänään omat pihvini - Punajuuriröstit. Oli varsin hauska kurkistaa Marjon valtakuntaan ja pohtia millaista olisi joskus kokeilla keittiövastaavana toimimista.

Poiketessani tavalliseen tapaan radioamatöörien ovella tänään, huomasin tietokoneen ruudulta kuvan - Sinänsä ei kovin erikoista, mutta tavallisesti ruudulla vaihtuviin numeronäkymiin verrattuna, oli tämä minulle selkokieltä. Kartalla risteileviä viivoja oli piirretty Amerikasta Eurooppaan ja Euroopasta Aasiaan ja radioamatöörimme Pertti, selittikin tällaisen kaksisuuntaisen yhteyden olevan harvinaista. Yleensä radioamatöörimme ovatkin olleet yhteydessä yhteen suuntaan kerrallaan, kolmituntisilla vuoroillaan, päivällä ja yöllä. Koko majakka onkin aina tietoinen kuuman linjan aukeamisesta, radiolaitteiden ujelluksen alkaessa.


Eftersom den sista av våra gäster hade gått på kvällen steg vinden långsamt och det som började som få droppar som sprinklade här och där förvandlades till ett kraftigt regn. Att lyssna på takets trummande uppe i tornets toppkammare var ett lugnande ljud att somna för och påminde mig om hur jag skulle ha föreställt mig att Tove Janssons klassiker, Moominpappa at Sea skulle vara. Vaknade senare, mitt på natten, drog jag en min jacka över min pyjamas och gick till fyrbron, förundrad över naturens ilska och den gråtande vindkraften torterad av den ylande vinden.



Den gråa gryningen såg att havsvallningarna träffade klipporna på holmen, men till vår glädje rensade himlen upp och avslöjade strimmor av blå himmel och solen. Rengöring av fyrförvaringen i en grupp av tre, Marjo, Outi-Sofia och Vilma (författare), kunde höja sådana moln av murbruk och damm, att det inte fanns något tvivel kvar om hur mycket saneringen hade skett. Finsihing upp, vi njöt av en välförtjänt kaffepaus och njöt av den vågiga utsikten. Effekten av moroten som viftade i slutet av pinnen, att vara Outi-Sofias hyllade persika-banankaka, borde inte heller underskattas när det gäller att höja vår rengöringsmotivation. På tal om mat, som den enda pescetarianen av fyren, fick jag göra mina egna biffar idag - Rödbetbiff. Att kika in i Marjos kökrik fick mig också att undra hur det skulle vara att försöka komma hit på köksvakt någon dag.

Avvikande från den vanliga dörren vid dörren till radioamatörer idag, märkte jag en bild på datorskärmen - Inte särskilt speciell i sig, men vanligtvis jämfört med antalet visningar som ändrades på skärmen var detta ett vanligt språk för mig. Korsningslinjer på kartan hade dragits från Amerika till Europa och från Europa till Asien, och vår radioamatör Pertti förklarade att en sådan tvåvägsförbindelse är sällsynt. Våra radioamatörer har vanligtvis varit i en riktning i taget, på sina tre timmars skift, dag och natt. Hela fyren är alltid medveten om hotline-öppningen när radioutrustningen börjar flyta.



As the last of our guests had left in the evening, the wind slowly rose and what started as few droplets sprinkiling here and there, turned into a heavy rain. Listening to the drumming of the roof up in the tower top chamber was a calming sound to fall asleep to and reminded me of what I would have imagined Tove Jansson's classic, Moominpappa at Sea to be like. Waking up later on, in the middle of the night, I pulled a my jacket over my pyjamas and headed to the lighthouse bridge, marveling nature's rage and the crying wind propels tortued by the howling wind.

The grey dawn saw the the sea swells hitting the rocks of the islet but to our delight, the sky cleared up, revealing slivers of blue sky and the sun. Cleaning the lighthouse storage in a group of three, Marjo, Outi-Sofia and Vilma (writer), were able to raise such clouds of mortar and dust, that no there was no doubt left about how due the clean-up had been. Finsihing up, we enjoyed a well deserved coffee break enjoying the wavy views. The effect of the carrot waved at the end of the stick, that being Outi-Sofia's acclaimed peach-banana pie, should also not be understimated in raising our cleaning motivation. Speaking of food, as the only pescetarian of the lighthouse, I got to make my own steaks today - Beetroot beef. Peeking into Marjo’s kitchen kingdom also got me wondering what it would be like to try coming here on kitchen duty some day.

Popping in by the radio amateurs' room today, as usual, I noticed a picture on the computer screen - The image was nothing special in itself, but compared to the usual view of only rows of numbers changing on the screen, this was something that finally made sense even to me. The image showed crossing lines on the map that had been drawn from America to Europe and from Europe to Asia, meaning there were connections both ways, which according to our radio amateur Pertti, is not the usual case. Rather, typically you would have connection open in one direction at a time.



 

1.7.2021

Tänään voi sanoa olleen P-päivä. Huussin perukoilla tuoksahdelleen Willa-likavesipuhdistamon vesiraja oli vähitellen kivunnut uhkaaviin korkeuksiin, joten me uhatuiksi olomme kokeneet majakkalaiset, Henri, Marjo, Pertti, Vilma ja Helena, päätimme lopulta viiden voimin kohdata haasteista suurimman. Erilaisiin kerrostettujen haalarien, maskien ja käsineiden kokonaisuuksiin somistautuneina, urheat uhrilampaamme sitten suuntasivat kohti leijonanluolaa, polvet hellinä. Tukkeesta kärsivän Willan puhdistus aloitettiinkin tyrmäävän tuoksuisten ämpärillisten siirtelyllä, aina likavesipuhdistamon tyhjennykseen saakka. Irroitetut suodattimet ja muut osaset pestiin erikseen, kuten myös itse pönttö, jota haastavasta sijoittelusta johtuen saikin siirtää vaivalla. Pesusta suoriuduttuamme, vaihdettiin vanhojen suodatinpurujen tilalle uudet ja puhdistamo siirrettiin ja koottiin takaisin alkuperäiseen paikkaansa. Lukijan varmasti pohtiessa kuinka tällaisesta tilanteesta voi selvitä läpi, on korostettava hyvin vessakeskeisen huumorin tärkeää ja ryhmäännyttävää roolia, jonka avulla haastavimmistakin paikoista selvittiin. Sotisovassa ulos kulkiessamme, oli yhteinen pelko suuri siitä, roiskuisiko aromikasta nestettä kengille ämpäreistä vaiko tiiraystäviemme pommittamana taivaalta.

Pertti, Marjo, Vilma, Henri


Hartaista pesuista siirryimme sitten ruoan turvin toipumaan päivän koettelemuksesta, kukin tavallaan. Itse koin edellispäivänä varastoa siivotessa löytämämme vanhan peilikehyksen takavaneeriin taiteilun terapeuttiseksi tavaksi unohtaa nenäkarvoihin tarttuneet tuoksut. Epäluovana ratkaisuna päädyin sitten jatkamaan eilen aloittamani majakan tusseilla ikuistamista. Veden pumppailua sain kokeilla myös, alkaessamme valmistella saunaa työläisten perinpohjaista puhdistusta varten. Bodybuildingia siis, kuten talkoolaisemme Henri touhua nimittää.

Så låt oss börja med att säga att idag verkligen gick ner på toaletten. Den hotfullt höga vattenlinjen i Willa vattenreningsverk som svävade från hörnet av det torra toalettrummet, varnade fem av oss vid fyren, Henri, Marjo, Pertti, Vilma och Helena. Knäskakningar, vi fem skiktade på olika ensembler av overaller, masker och handskar och tappade modigt mot lejonhålan. Rengöringen av vår blockerade Willa började med överföringen av det oheliga luktande innehållet, hink för hink tills vattenreningsverket var tomt. De borttagna filtren och andra delar tvättades separat, liksom själva huvudbehållaren, vilket på grund av den utmanande placeringen var en utmaning att flytta. När tvätten var klar ersattes de gamla filterflisarna med nya och hela reningsverket flyttades och återmonterades på sin ursprungliga plats. Nu när du, läsaren, säkert skulle undra hur man kan klara av en sådan situation, är nyckeln i den abudanta användningen av toalettcentrerad humor, som verkligen binder en grupp närmare. Efter att ha behövt bära de illaluktande varorna flera gånger kände gruppen sig enad i den gemensamma rädslan för om någon av den aromatiska vätskan skulle spilla på oss från hinkarna eller som bombad av våra himmelstyrande fjädervänner.



Efter att ha tvättat händerna tvärtom igen och igen före lunchen drog vi oss var och en på egen hand för att återhämta sig från dagens besvär. Personligen valde jag att fortsätta rita fyren på baksidan av en gammal spegelram (spegeln hade gått sönder) som vi hittat och sparat i gårdagens lagringsrensning. Förutom konstterapin fick jag också prova att pumpa vatten när vi började förbereda bastun för en grundlig rengöring av arbetarna. Bodybuilding, som Henri kallar det.

So lets start by saying that today really went down the toilet. The threatninghly high waterline of the Willa water treatment plant wafting from the corner of the dry toilet room, had alerted five of us at the lighthouse, Henri, Marjo, Pertti, Vilma and Helena. Knees shaking, the five of us layered on various ensembles of overalls, masks, and gloves and bravely headed towards the lion's den. The cleaning of our blocked Willa, began with the transfer of the unholy smelling contents, bucket by bucket until the water treatment plant was empty. The removed filters and other parts were washed separately, as was the main container itself, which, due to the challenging placement, was a challenge to move. After the washing was done, the old filter chips were replaced with new ones, and the whole treatment plant was moved and reassembled back in its original location. Now as you, the reader, would surely wonder how one could cope through such situation, the key is in the abudant use of the toilet-centric humor, that truly binds a group closer.

Marjo, Vilma


Having to carry the smelly goods outside multiple times, the group felt united in the common fear of whether some of the aromatic liquid would spill on us from the buckets or as bombarded by our sky ruling feathery friends.

Having obsessively washed our hands over and over prior to lunch, we then each withdrew on our own, to recover from the ordeal of the day. Personally, I chose to continue drawing the lighthouse on the backplate of an old mirror frame (the mirror had broken away), that we had found and saved in yesterday's storage cleanup. Besides the art therapy, I also got to try pumping water for the sauna, that we had deduced necessary in order to truly forget our morning adventure.

 

2.7.2021

Viimeisiä viedään - Viimeinen päivä majakalla ennen huomista lähtöä on sujunut niin ikään raukean hitaasti. Siinä missä yksi on kiipeillyt katolla, on toinen vetänyt jalat kattoon ja kolmas antanut katseen vaeltaa kaukaisuuteen. Arvuuteltu on myös lähdön ajankohtaa, rauhattomia maininkeja sillä silmällä vikuillen. Imurin pöristessä koko tornin mitalta, on paikkoja pikkuhiljaa siistitty ja tavaroita pakkailtu valmiiksi. Eiliseen tuoksuttelupäivään palaten, talkoolaisemme Henri kävi oma-aloitteisesti vielä tyhjentämässä huussin nestekanisterit. Tätä riemuvoittoa juhlistettiinkin jälleen saunaa kuumentamalla, pulahdinpa itse myös viikon kolmannelle ja viimeiselle laguuniuinnilleni. Uimisen ja imuroimisen lisäksi ehdin myös muutakin. Muun ryhmän kysellessä aiemmin aloittamani taideteoksen tilannetta, käärin hihat ylös ja annoin tussien kulua. Lopputulos oli kolmessa päivässä syntynyt työ, jota kehtaan suomalaisittain hävyttömästi kutsua kauniiksi. Se saikin oivan paikan majakan alakerran tuvasta, pöydän äärestä. Tiedä vaikka tästä saisi majakkaseuralta vapaan lipun tai peräti taidetilauksen ensi kerralla (toivossa on hyvä elää). Majakkaseuran kaupassakin kävi muuten eilen illalla ja tänään buumi, kun innostuneet talkoolaiset täydentelivät T-paita kokoelmiaan.

Sen kummempia juhlallisuuksia suorittamatta, toivotan seuraavalle blogin pitäjälle ja ryhmälle hauskaa viikkoa! Ja kiitos kaikille tämän viikon blogista nauttineille!

Den sista hela dagen på fyren har kvävt av långsam. Där den ena har klättrat på taket har den andra hittat en plats för en trög eftermiddagsflykt och den tredje lämnade helt enkelt sin blick vandrande i fjärran. Massor av spekulationer har undrat över vår avgångstid och om vi överhuvudtaget kommer att kunna åka på morgonen. Det är ju allt upp till havet. Gradvis samla in våra saker och förbereda oss för imorgon, har vi dammsugat, bränt soporna och jagat de otaliga spindelnät som dyker upp runt fyren varje natt. När Henri också frivilligt tömde de torra vätskebehållarna firade vi firandet av denna triumf genom att värma upp bastun igen och jag gick iväg för en sista simning i lagunen. På grund av den populära efterfrågan rullade jag äntligen upp ärmarna och brände tre snygga pennor när jag avslutade mitt konstverk som började på den gamla spegelramen. Jag vågar kalla slutresultatet skapat över tre dagars fritid, vackert och förrådt skamlöst de strikta finska samhällsreglerna för blygsamhet. Jag var glad att se biten för att få en trevlig plats i huvudrummet nere, precis vid bordet. Och man vet aldrig, kanske fyrsällskapatt kommer att beställa arbetet nästa gång (man kan alltid hoppas). På tal om samhället var det en boom i fyrföreningens butik igår kväll och idag när vi volontärer ryckte våra nya T-shirts.

Utan vidare ado önskar jag nästa blogger och nästa veckas grupp en rolig vecka på Märket! Tack till alla som gillade veckans bloggar!

The last full day at the lighthouse has grovelled by slow. Where one has climbed on the roofs, the other has found a spot for a sluggish afternoon escape and the third simply left their gaze wander into the distance. Plenty of speculation has gone into wondering about our departure time and whether we will be able to depature in the morning at all. It's all up to the sea after all. Gradually gathering up our things and preparing for tomorrow, we have vacuumed, burned the trash and hunted down the countless spiderwebs that appear around the lighthouse every night. As Henri also volunteered to empty the dry toilet liquid containers, we celebrated this triumph by heating up the sauna again and I headed off for that one last swim in the lagoon. Due to the popular demand, I also finally rolled up my sleeves and burned three fancy pens in finishing my artpiece started on the old mirror frame. I dare to call the end result created over three days' spare time, beautiful, shamelessly betraying the strict finnish societal rules of modesty. I was happy to see the piece to get a nice place in the main room downstairs, right by the table. And you never know, maybe the society will order one next time (one can always hope). Speaking of the society, there was a boom in the lighthouse society's shop last night and today, when us volunteers snatched our new T-shirts.

Without further ado, I wish the next blogger and next week's group a fun week at Märket! Thank you to everyone who enjoyed this week's blogs!



 

Jaa tämä somessa

Scroll to top
Skip to content